En osannolik kärlekshistoria
roman av Jon Kahn som levandegör historien
Recensioner:
Bokrecension.se: (Anders Ljunggren)
Jon Kahns bok är en fantastisk, men samtidigt sann och stundom plågsam berättelse om varmt levande människor i det vidriga 1900-talet. Det är en personligt skriven släkthistoria där särskilt andra världskrigets helvete skildras via Jons judiska släktingars öde och då särskilt farbror Karl och hans familj, de fängslar inte bara författaren utan också läsaren. Karl Landauer dog i Bergen-Belsen - en av nazisternas industriella dödsmaskiner men skulle kunnat överleva om inte dåvarande Medicinalstyrelsen i Sverige vägrat honom tillstånd att arbeta i sitt yrke i Sverige 1933. Någon som inte känner skuld och smärta. Parallellt med skildringen av judiska släktingars liv skildras hans nazisitiska morfars gestalt och agerande i den svenska glesbygden. Och där finns en ömsint skildring av Jons fars och mors bedårande kärlek.
Det är en mycket stark berättelse - med en god manusförfattare borde det kunna bli en stor film. Det är en berttelse som är viktig i vår tid, när nationalism och högerextremism drar som spöken genom Europa. Jag läser gärna flera böcker av Jon Kahn. Skriver han flera romaner rekommenderar jag honom att skriva mer om det som nu finns i förord, efterord och instoppade kommentarer längs berättelsen.
Bibliotekstjänst:
En osannolik kärlekshistoria är en berättelse om livet och dess komplexitet och en berättelse om släktband och hur de formar oss. Jon Kahn har skrivit en gripande och mycket mänsklig roman värd en bred läsekrets.
Västerbottenskuriren:
Jon Kahns roman En osannolik kärlekshistoria är en gripande skildring och ett försök att förstå och förhålla sig till att morfar var nazist när fadern var tysk jude...Boken är en gripande skildring, intressant både i sina detaljer och i de större utblickarnamot Europa under en ond tid. Hela recensionen här.
Några som läst och tyckt till om boken:
Yngve Sunesson:
Grattis till en fantastisk bok. Du har verkligen lyckats levandegöra släkthistorien så man tror vartenda ord är autentiskt.
Håkan Larsson:
Jan Guillou har påbörjat ett nytt bokprojekt som syftar till att spegla 1900-talet. Men Guillou är inte först. Jag har just läst en bok som lyckas berätta Europas 1900-tal intressant och övertygande. Jon Kahn har utifrån sin egen släkts historia på ett torvärdigt sätt i romanform berättat om ett 1900-tal där såväl judendom. kommunism, nazism som demokratisträvanden finns med. Boken "En osannolik kärlekshistoria" är mycket läsvärd.
Den fysiska boken är slutsåld. Finns att köpa som e-bok t.ex på https://www.adlibris.com/se/sok?q=jon+kahn
Nu på engelska:
http://www.amazon.com/dp/1912145626
http://www.amazon.co.uk/dp/1912145626
http://www.amazon.de/dp/1912145626
Läs ett avsnitt!
Börje Alriksson:
Jag har läst din bok "En osannolik kärlekshistoria". Det är en mycket bra berättelse och i stora delar utmärkt litteratur. Dina föräldrars och släktens levnadsöden kastar ljus på de stora skeendena ute i mellankrigstidens och andra världskrigets Europa. Det ger den "legitimitet", dvs det är en beskrivning av intresse för en bredare läsekrets. Jag får, utan att det förtar upplevelsen av din bok, associationer till Yvonne Hirdmans biografi/roman om sin mor "Den röda grevinnan". I ett försök att få en överblick över sin mors liv så får hon, precis som du gjort, ägna sig åt ett pusslande som i delar också omfattar en del "fabulerande" kring dialog och händelseförlopp. I ditt fall tycker jag att det är i den av dig påhittade dialogen mellan dina föräldrar som boken får som mest liv. Mycket bra! En annan höjdpunkt är de tankar som du låter din fars ingifta farbror Karl ha inför hans yrkesförbud och hans deportering till koncentrationslägret. Historien har berättats förut, men jag har aldrig läst det utifrån en drabbad psykoanalytikers perspektiv. Den som bäst av alla kan genomskåda och förklara psykologin bakom den mörka ideologin har trots sin professionella plattform inga möjligheter att ifrågasätta de som ansätter honom. Skrämmande, även i ett modernt perspektiv med stövlar som åter trampar.
Anders Lindén:
Sent igår kväll hade jag läst klart din bok, alla 288 sidorna, rad för rad. Den var spännande och fascinerande, välskriven, bättre än bra. Ett uttryck för detta är väl att jag läste boken på bara två dagar. Inte visste jag att det inom dig döljdes en sådan stor romanförfattare. Jag hade gärna också läst fortsättningen, om 50- och 60-talet.
Marie Öqvist:
Tack för en välskriven, intressant och tankeväckande bok! Jag läste den med stor behållning och rekommenderar den till de som ännu inte läst den.
Börje Jonsson:
Nu har jag läst din bok. Mycket bra. Det är ju ett stycke modern historia du skildrar. Det du lyckas med, som är utomordentligt svårt, är att skildra historien från flera olika personers synvinkel och som jag tycker på ett trovärdigt sätt. Historia är ju inget absolut utan måste förstås i sitt sammanhang och måste vara olika beroende på vem som skildrar/upplever/betraktar den. Många scener tycker jag är utsökta t.ex. Helmuths dröm vid Pantomimteatern, som kan tyckas vara en allegori till hans egen situation där han förstås är Harlequin. Ett intressant grepp är eftertexterna till flera kapitel där du (författaren) lämnar romanformatet och blir mera dokumentär. Väntar nu lite otåligt på din nästa bok. Tack för denna.